”Hvem är den främling, som i dag kommit till byn?”
”Hans namn är Francis Abbott. Hvem och hvad han för öfrigt är, känner ingen här i orten.”
Så svarade en af invånarne i den stilla byn, Manchester vid Niagara, sin frågande granne, båda högst nyfikna, att närmare lära känna främlingen.
Det var då en herrlig afton i Juni 1829. Resande besökte icke den tiden så talrikt som nu dessa aflägsna delar af landet, så att ett främmande ansigte gjorde der lika mycket epok, som en Indiansk höfdings besök skulle göra i en Svensk småstad, eller en ”Shaker” på en bal i Paris. Främlingen hade dessutom, från sitt första inträde i byn, befunnits äga någonting besynnerligt i hela sin person, som ej kunde fela att fästa allas uppmärksamhet. Han var ung ännu, knappt 26 år, med ett ansigte, som tycktes utvisa snille, och ögon, hvilkas eld syntes vådlig för mången skönhets hjerta; med allt detta låg dock en viss dysterhet
