till venster. Då man kommit öfver bryggan, står en koja, byggd af bjelkar, löst laggda på hvarandra och endast fogade tillsammans i de fyra hörnen. Här och der finnas ännu spår till en tunn mossa, som blifvit stoppad emellan bjelkarne, för att hålla ute regn och blåst; men att döma af utseendet, måste detta hus icke varit ett af de mest dragfria och beqväma. Ett enda rum upptog hela byggnaden. På ena sidan om dörren var ett litet fönster, liknande en stallglugg; gafveln af huset var prydd med ännu en annan dylik öppning. Framför dörren låg en gräsplan af några få alnars vidd, betäckt med ett högt ogräs, der en vild krusbärs-buske uppväxte samt ett par fattiga tallar, hvars rötter sköljdes af floden.
I denna usla boning finna vi åter vår främling. På ett ohyfladt träbord låg en nyligen köpt guitarr och flere öppnade musikböcker. I stället för stolar fanns blott en bänk, gammal och skral, i hvilken någon okynnig pojke utskurit namn och figurer. På denna bänk satt Abbott, läsande i den enda bok han fört med sig. Sällan upplyftade han ögonen derifrån, och när det skedde var det endast för att lättare draga en djup suck, som tycktes söka luft från ett beklämdt bröst. Hans dagligen allt mer bleknande läppar rörde sig mekaniskt, och upprepade knappt hörbart hvarje mening
