himmeln, eller Lake George’s[1] yta under en paradisisk sommar-afton, äro ej lugnare.
En trätrappa leder, såsom nämdes, ner till färjestället. Denna utmed en brant klippvägg anlaggda trappa, förefaller svaga nerver högst obehaglig. Den vänder sig i tre olika riktningar, innan den når stranden, och hvilar endast på några svaga bjelkar, som åter stödja sig mot stenar och hörn af klippor. Trappstegens tunna bräder gifva på flera ställen svigt för vandrarens tyngd, och öppna för ögat en afgrund, hvarvid han måste rysa. Emellan hvarje bräde är dessutom en tillräcklig öppning, för att utvisa, på huru svagt grässtrå menniskans lif här hänger. Vid nedersta afdelningen och böjningen af denna trappa finnes en bänk, hvilken de af klifvandet trötte resande vanligen begagna. Äfven Abbot hvilade sig derpå under nedgåendet, och njöt svalkan genom draget från öppningarne. Flera personer gingo då förbi honom; på alla helsade han med en vänlighet, en förtrolighet, som tycktes ovanlig hos honom. Efter en stund fortsatte han sin gång, och nådde slutligen det steniga och svårt tillgängliga färjstället. Af en händelse var färjkarlen då öfver på andra sidan.
- ↑ Lake George är en för sina romantiska stränder välkänd insjö i Staten New-York.
