Abbott väntade några få ögonblick på honom, liksom hade han för afsigt att gå öfver till Canada-sidan; men innan båten hann tillbaka, var han gången några steg på strandenut för floden. Små kullerstenar och buskar göra en vandring der ganska mödosam, så att han snart icke gick längre fram, utan satte sig på en sten, hvars yttre sida oupphörligt fuktades af vattnet. Ej ett enda ord kom under hela denna tid öfver hans läppar.
På stranden låg, förmodligen af floden uppkastad, en halfrutten trädstam, utmed hvars öfre sida emot berget en mängd af kullerstenar voro samlade, som genom sin höjd öfver vattnet höll denna plats beständigt torr. Eremiten afklädde sig der och lade kläderna på dessa stenar. Ett enda språng var nog att störta honom i flodens djup. Stark i simkonsten, öfvervann han utan mycken svårighet strömmens häftighet, och flöt på den oroliga ytan med en lätthet, som skulle förvånat äfven den skickligaste simmare. Tvenne gånger kastade han sig på detta sätt midt i floden och återvände lyckligt till stranden, liksom för att hämta anden. Han var färdig att ännu en gång trotsa Niagaras böljor. I denna stund ilade en rysning genom hans lemmar — den olycklige! — han smålog deråt! Den förnyade ansträngning, han
