Vid en eld midt i tätaste skogen satt en ensam Indian. Bredvid honom på marken låg en nedspänd båge, och i en ekstubbe tätt derintill var en tomahawk inhuggen. Hans ansigte bar stämpeln af någon illgerning, och blicken hade en vildhet, som ej var naturlig, till och med hos en Indian. Ett par mörka ögonbryn, nedåt dragna så djupt som möjligt, gåfvo hans ögon en skugga, som gjorde dem ännu mera hemska. Pannan var hög, men det långa svarta håret skylde den, och munnen hade ett rysligt leende, ej olikt förtviflans. Det var blott dödens färg, som tecknade hans kopparbruna kinder; ingen rodnad, endast blekhet. På hufvudet bar han ett brokigt tyg, uppfästadt ej olikt Arabens turban, hvaruti svajade några fjädrar af södra luftstreckets mest lysande foglar. Hans drägt var för öfrigt ganska enkel: ett slags rock af blått kambrick, tillfästad vid medjan af ett med strå-perlor insydt skarp — underkläder af skinn, med hängande fransar på de yttre sidorna af benen; ändtligen — moccasins, likaledes broderade med strå-perlor.
