en verklig jätte, ”och sedan har ingen vågat sig fram att slå vad med mig.”
De öfriga antydde väl med ett halfhögt knot, att de hyste ett visst tvifvel om sanningen af hans ord, men yttrade just ingenting och talaren fick således mera mod.
”Försök, den som vill!” fortfor han triumferande; ”jag trotsar er allihop. Finns väl någon på hela detta fält, som vill hålla med mig om ett glas gin att han kan göra efter samma skott, som det jag nu först ämnar aflossa?”
Ingen svarade på denna fråga. De sågo blott på hvarandra, i hjertat förbittrade öfver skyttens skrytsamma språk.
”Jag tar dig på orden, du broder skytt!” hördes nu helt oförväntadt från den uppmärksamme Båtkarlen, ”och bjuder dig ännu ett annat vad om sex dricksglas gin, att du inte kan göra efter, hvad jag skall visa dig.”
Skytten såg med förundran på den okände främlingen, och antog genast, utan tvekan det föreslagna andra vadet.
Knappt sagdt, förrän Bob uppmanade sin antagonist att bereda sig till kampen och utvälja en dertill tjenlig plats. Denne bevärdigade honom ej med ett svar, men satte sig genast i spetsen för tåget och ställde sin gång till skogen, der han
