prat och allehanda högtrafvande fraser kom han slutligen derhän att vänligen begära det dansen finge sättas i gång, och att valet måtte anställas till de fyra konungar och drottningar. Detta skedde. Alla, unga och gamla skyndade att begagna det efterlängtade tillståndet, och vid musiken af den ensamma fiolen begyntes nu en bal, som i yrande fart öfvergick allt hvad vår resande Yankee hitintills sett. Hans fru till och med rodnade vid vissa alltför teatraliska rörelser af de dansande damerna, och höjde emellanåt på axlarne, för att låta sin man förstå huru mycket hon ogillade detta oanständiga sätt att dansa. Till ett af de äldre fruntimren, som ej kunde dansa för lamhet, yttrade hon äfven sitt missnöje; men svaret gjorde blott saken värre: ”Detta är ingenting, min fru, mot hvad ni straxt skall få se, då man börjar valsa.”
”Valsa!” utropade på en gång både hustru och man med synbar bestörtning.
”Ja visst, valsa. Känner ni inte till den dansen som nyss är uppfunnen i Paris och dansades hos oss första gången på sista kungs-balen.”
”Gudlösa menniskor!” yttrade vår man för sig sjelf och aflägsnade sig till ett annat hörn af rummet, för att der i fred betrakta dansens gång och grubbla öfver sedlösheten hos byns invånare, som
