dansade vals, denna opassande och hedniska dans, som i hans öfvertygelse var påhittad af den Onde och dansades af honom hvarje natt i mörksens rike. Ingen störde dessa dystra betraktelser, ty hvem bryr sig om filosofen på en bal? och den ena dansen följde sålunda på den andra oupphörligen.
Aftonen framskred, och så snart klockan blef tio, tystnade fiolen och hela den dansande personalen skyndade att bilda en stor ring, i hvilken de också intvungo de tvenne resande. Ett af de yngre fruntimren steg snart fram midt i denna cirkel och vände för några ögonblick sina blixtrande ögon kring hela kretsen, liksom tvekande på hvem hennes val borde falla. Hon vände sig slutligen leende till den främmande herrn och tog ur sin barm en frisk blomster-buket, som hon med en knappnål fastsatte på hans bröst, och på samma gång förklarade honom för Kung. Denne, förbluffad och försagd, visste knappt på hvilken fot han stod, och var i begrepp att med en djup och vördnadsfull bugning betyga sin tacksägelse öfver den utmärkta heder, som blifvit honom visad, då han kände en brinnande kyss tryckas på sina läppar.
Ett utrop af: ”gudlösa varelse!” var första ögonblickets ingifvelse, men detta harmens utbrott af en ärbar gift man, hvars dygd syntes vara gäckad af en ärelös förförerska, förvandlades snart till
