många herrans år varit död, och hvars oroliga vålnad de vidskepliga ofta sett vandra omkring. Du skall der finna hvila och en lugn lefnad, och for dig skall ej timglaset utrinna förrän silfver pryder din hjessa. Märk mina ord: din lefnads afton blir lång, och natten kommer ej innan du med fasa och sorg fått höra nyheten om tidehvarfvets, din egen hjeltes och afguds frånfälle. Då först, men ej förr, skall du lemna det jordiska mot ett bättre lif.”
”Vid uppvaknandet varade det länge, innan jag kunde öfvertyga mig, att allt hvad jag sett och hört endast vore ett verk af inbillningen; oaktadt mitt eftersinnande, rådde dock hos mig en viss aning, att min dröm var någonting mer än vanligt, och att jag borde lyda de vänliga uppmaningarne. Denna senare känsla blef också rådande hos mig, och hänförd deraf begaf jag mig på väg till det land, som varit skådeplatsen för mitt lättsinniga, men välmenta missdåd.”
”Jag anlände hit för åtta och tjugu år sedan. Såsom jag i drömmen var sagd, fann jag att ingen mera kände igen mig; de flesta af dem jag hade känt och med hvilka jag varit i dagligt umgänge, voro gångna från jorden. Jag sjelf hade äfven i mitt yttre undergått många stora förändringar, ty tjugu års slafveri lemnar gemenligen föga