påminner mig en tilldragelse, för någon tid sedan, som bättre än allt pedantiskt gräl framställer, hvilka ohyggligheter kunna härflyta från en sådan lag. Jag kan desto hellre borga för händelsens sanning, som jag sjelf på sätt och vis var inblandad i saken.”
”Låt oss höra din berättelse!” ropade flera röster på en gång.
Talaren vinkade dertill sitt bifall och beredde sig genast att begynna historien. Tätt omkring honom satte sig alla de närvarande åhörarne, under spänd uppmärksamhet, och midt ibland dem intog äfven jag ett rum, nyfiken på en berättelse, som af talarens vördnadsvärda utseende lofvade att bli mer än vanligt intressant.
Skådeplatsen, der detta föreföll, var om bord på ett af de stora fregatt-lika ångfartyg, som plöja Mississippis vatten. Uttröttad af det enformiga lifvet i kajutan, hade jag i skymningen uppgått på däck, för att njuta aftonluftens svalka. Jag fann der ofvan antydda grupp af personer, som jemte mig hade företagit den långa resan från New-Orleans till Wheeling. Lifligheten af deras konversation drog mig till dem i samma stund, som den gamle började tala, och jag förlorade icke tillfället att ännu en gång få lyssna till hans ord, som redan flera gånger under resan undervisat och
