lyssna till det rådet, utan undvek så mycket möjligt, att tala med modern om en sak, hvarom han tycktes äga alldeles motsatta idéer med den gamla högmodiga enkan. För att vinna några ögonblicks lugn för förföljelse af giftermåls-förslag, som han på intet vilkor ville antaga, plägade han ofta besöka Leontines slägting, der han alltid var välkommen och helsad såsom en son i huset. Den unga okonstlade flickans ankomst syntes ej göra något intryck på honom, och deras första möte var en ibland de kallaste scener, som någonsin passerat emellan två så unga personer. Hennes milda väsende, hennes förtjusande ansigte, hennes ciselerade växt förorsakade en motsatt verkan till den man skulle väntat sig hos den hemlighetsfulle ynglingen: han blef mera dyster och sluten.
Detta oaktadt, upphörde Eduard ej att ofta förnya sina besök, och vid hvarje visit tycktes han bli allt mer och mer nedslagen och tyst. Leontine hade, redan från första stundens bekantskap, för honom fattat en vänskap, som ej var olik den af en syster för en bror; men denna tillgifvenhet öfvergick småningom och omärkligt till en ännu ömmare känsla, som underhölls och tilltog genom hans oförklarliga mjältsjuka, hvilken föreföll henne så mycket mer obegriplig, som han ägde allt hvad detta lif kan erbjuda: förmögenhet och
