— 20 —
Min makt är stor, och ert skrik är smått,
Men det kittlar ändå från tån och till toppen. —
Jag begriper emellertid inte det här,
Jag är inte riktigt lugn för världen,
Det är mycket, som ligger utom min sfer,
Och jag tror inte längre så blindt på svärden.
Det tisslar och tasslar i alla vrår,
Och röster komma, som störa friden.
Det är inte i dag, som det var i går. —
Själfva fan vet ej, hvem det är som rår,
När det gäller en kamp mot den nya tiden.
FÖRSTA NISSEN.
Det är sant. Du har fiender du också —
Det är vanligt i världen med alla de stora —
Det pikanta med striden är ju ändå,
Att det måste finnas en chance — att förlora.
Men var lugn, min far. Nog lefver du än.
Inte alt, som ser hotande ut, är farligt.
I världen rundt har du mången vän,
Och historien förändras så sakta och varligt.
(SEKLETS GUDINNA i fantasidrägt med pickelhufva på hufvudet).
SEKLET.
Jag går i dag in i mitt åttinionde år. Låtom oss betrakta världen i fågelperspektiv. — Hvad nu då?
SVARTE-PETTER.
Alra mjukaste tjänare, gunstiga fru,
Ni känner ej igen mig i hastigheten,
