— 28 —
lärt människorna jämlikheten. Och du kallar dig för kristen, du, som icke vågar kännas vid dina egna tankar. På knä! Jag vill visa dig, hvad du har gjort.
SEKLET (på knä).
Nåd.
DET FÖRRA SEKLET (svingar sitt trollspö).
(Fonden förändras. Man ser en elegant klädd man i modern sälskapsdrägt. Han sitter vid ett salongsbord och läser i en tidning. På andra sidan bordet sitter en kvinna och syr. Vackra barn leka framför dem.)
Ser du denna tafla? Du känner den. Mannen där är en hederlig man och en aktad man. Han är en af dem, som ha lyckats. Han har samlat millioner. Och han sitter i ro i sitt hem, därför att han har rätt att lefva i ro. (Synen försvinner.) Det är du, som har lärt honom, att man har rätt att lefva — utan att tänka på andra.
SEKLET.
Nåd!
DET FÖRRA SEKLET.
Det har du gjort. Men du har gjort mer. Jag skall visa dig baksidan af denna tafla, utan hvilken rätsidan aldrig skulle finnas till. Jag skall visa dig, hur denne man och denna kvinna skulle se sin värld, om de refve ned väggarna på sitt palats och såge sig omkring ibland människorna.
