Beträffande den rättsliga värkan af specifikation, eller en saks förarbetande, innehåller 1734 års lag, dels att egaren af en sak, som enligt arbetsbeting skall af annan förarbetas, jämväl blir egare till arbetsprodukten,[1] dels att afträdare af prestbol eger bortföra af honom uppfördt öfverloppshus, som tillträdaren icke vill lösa, dock med skyldighet att ersätta det från bolets skog tagna timret.[2] Sammanstälda med lagens frundsatser om felfritt tillkommen besittnings och det lofligt nedlagda arbetets rätt vidhandengifva, dessa rättssatser den allmänna normen för specifikationens rättsvärkan. Såsom tidigare nämts, blir egandebesittare, hvilken felfritt kommit i besittning af saken, egare af all under den okvalda besittningstiden fallen afkomst och nytta af saken. Den, som med laga rätt eller eljest lofligen nedlagt kostnad å annans sak, har åter inom vissa gränser rätt till ersättning för densamma.[3] Det ofvan åberopade stadgandet om afträdares rätt beträffande öfverloppshus å prestbol tillämpar nu ifrågavarande grundsatser sålunda, att den genom lofligt förarbetande af en sak tillkomna arbetsprodukten likställes med lofligen vunnen afkomst, dock med sådan begränsning, att materialets värde skall ersättas egaren så framt detsamma eljest bort utgifvas till denne.
Förarbetandet af en annan tillhörig sak, hviket icke skett för dennes räkning, grundlägger altså eganderätt för specifikanten till arbetsprodukten, så framt han felfritt kommit i besittning af saken och förarbetandet skett före det klander å saken anhängiggjordes. Har specifikationen väl vidtagit, men icke slutförts därförinnan, är specifikanten endast berättigad till ersättnng för sitt nedlagda arbete. Såvidt materialet såsom oförarbetadt kunnat specifikanten frånvinnas af dess egare, har denne ett personligt anspråk mot
