100
bärgas från denna: såsom skeppsfynd åter, om egendomen upptages från bottnen eller drifvande i öppen sjö[1].
I andra fall är åter en uteslutande rätt till ockupation medgifven viss eller vissa personer, såsom där enskild rätt till jakt eller fiske eger rum, eller i fråga om bisvärm, som tagit bostad å någons mark. Sådan bisvärm får nämligen blott jordegaren tillegna sig. Upptäcker annan bisvärmen, tillkommer honom endast hittelön med en tredje del. Hittande med sådan värkan är dessutom inskränkt till egor utom bostad och hägnad: inom dessa eller m. a. o. å tomt, trädgård, park, odlade egor och hägnad beteshage kan endast landbo hitta med värkan att honom tillkommer hittelön. Utom i sistnämda fall måste hittaren såväl märka platsen, där bisvärmen finnes, som lysa fyndet. Där jordegaren själf upptäckt bisvärm utom sina hägnade egor, är däremot en sådan åtgärd af nöden endast, om han icke genast är i tillfälle att hemföra svärmen och vill säkerställa sig mot att annan hittar densamma[2].
Ett särskildt slag af ockupation är tagande af krigsbyte[3].
30 §[4].
Med jakträtt förstås befogenheten att inom ett visst område med andras uteslutande tillegna sig de jaktbara djuren. Jaktbara äro sådana i vildt tillstånd lefvande fyrfota djur och fåglar, som icke äro ständigt fridlysta. Såsom härflytande af den rättsliga makten öfver fast egendom, tillkommer jakträtten innehafvaren af denna makt och således framför allt egaren af marken, men också den, som har ständig besittningsrätt till jorden eller, efter innehållet af en bestående usufruktuarisk rätt, usufruktuarien. Särskildt är detta framhållet beträffande kronohemmansåbos och embetsboställes
