Till skyddande af sin jakt eger jakträttsinnehafvaren intaga hund, som kringstryker å jaktmarken. Intagandet medför, att hunden tillfaller honom, där den ej af egaren inom viss tid efter tillkännagifvande inlöses. Katt, som jakträttsinnehafvaren anträffar i sin trädgård eller park eller eljest å jaktmarken på minst 200 meters afstånd från bostadstomt, får af honom saklöst dödas.
31 §[1].
Äfven fiskerätten, eller den uteslutande befogenheten att i ett vattendrag fånga fisk och andra ickejaktbara vattendjur med undantag af pärlmussla, härflyter af den rättsliga makten öfver den fastighet, till hvilken den vattenbetäckta grunden hör, eller hvilken genom afsöndring bildats af sådant vattenområde. Fiskerätten tillkommer sålunda framför allt egaren, men också ständig besittare, usufruktuarie och jämvväl landbo. Stundom eger dock en annan fiskerätten i dess helhet eller en till visst eller vissa fiskslag begränsad fiskerätt. Detta är fallet, där fisket å viss plats eller visst eller vissa fiskslag i rinnande vatten, insjö eller del af saltsjön af ålder varit kronan förbehållna. En uteslutande rätt till fiske å visst till läge och omfång bestämdt fiskeställe inom annans vatten kan ock föreligga på grund af dom eller urminneshäfd; vanligen är dock en dylik fiskerätt. hvilken alltid måste vara tillbehör till en fastighet, icke uteslutande, utan innefattar blott befogenheten att jämte egaren idka fiske å det angifna stället. Däremot medgifver lag icke andra än nu nämda fiskerättigheter i annans vatten. Särskildt kan icke någonsin en fiskerätt hafva uppkommit, som är begränsad hvarken till visst fiskslag eller till visst fiskeställe, utan omfattar befogenhet att idka allt slags fiske öfverallt i annans vatten, om än stundom i följd af missuppfattning af lagens föreskrifter domar gifvits, hvilka hafva ett dylikt förhållande till följd.
- ↑ B. B. 17 och 18 kap. samt 19: 2: Fiskeristadgan.
