Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs
13

Begreppet alster, likasom begreppet afkomst betecknar antingen en särskild beskaffenhet hos en del af en sak eller ock, där det, som karakteriseras såsom alster, är en sak för sig, en på dennas tillkomst grundad säregenhet hos ett rättsligt förhållande till densamma, däremot icke en särskild beskaffenhet hos en sak. »Nytta» i dess inskränkta betydelse åter uttrycker en följd af ett förhållande, som egt eller eger rum med afseende å en sak.

4 §.

Tillbehör eller pertinens är ett lösöre, som enligt allmänna uppfattningen efter förhållandena å orten afser att varaktigt tjäna en annan saks ekonomiska ändamål och tillika är bragt i ett sådant förhållande i rummet till hufvudsaken, som gifver uttyck åt dess bestämmelse att tjäna den sistnämda.

I fråga om fastighet är definitionen för trång i tvänne afseenden. Tillbehör till fastighet kan nämligen ock vara i annan by beläget kvarnställe, urfjäll eller holme samt vidare holme eller fiskeskär i vattenområde utom byarågång.[1] Men såsom tillbehör gälla äfven med fastigheten förenade rättigheter,[2] såsom servituter, rätt till visst fiskslag, under uppodlingsvilkor beviljad ständig besittning till kärr och mossar, hvilka vid skifte såsom onyttiga lämnats utan beräkning och delning, stomlägenhets rätt till afgäld från parcell, rätt till brandstod[3] m. fl. Äfven rättigheter, som gälla för viss tid, hafva nämda egenskap, såsom den vid klyfningsskifte eller skiftesreglering delegare beviljade rätt att inom viss tid afvärka skogen å ett område, hvilket tillfallit annan delegare.

  1. J. B. 12: 4; 15: 3.
  2. Såsom tillbehör till fartyg räknas dock frakt eller vinsten af frakt, samt fordran å hafveribidrag och ersättningar för skada å fartyget, Sjölagen 7 och 13 §§.
  3. J. B. 15: 1 («rättighet«) R. B. 25: 17. K. F. om intecknng 18 §.