till genom inträdet af en viss termin eller under gifna förutsättningar kunna af viss tredje man bringas att upphöra, icke däremot en inskränkning af deras värkan så länge de bestå.
En sak tillgodogöres för mänskliga ändamål genom omedelbart begagnande och den nytta, saken därvid afkastar, men får härigenom ock bytesvärde och kan sålunda användas jämväl såsom värdeföremål i varuutbytet. Den rättsliga makten får i följd häraf olika omfång: den kan omfatta saken i dess helhet, såvidt denna enligt lag öfverhufvud är föremål för rättslig makt från de enskildes sida, men också hafva en mer eller mindre vid begränsning. I förra fallet föreligger eganderätt, i det senare en begränsad sakrätt.
Den principiella åtskilnaden mellan eganderätt och begränsad sakrätt är väl den, att till den sistnämdes väsen hör begränsning, till eganderättens däremot icke. Den begränsade sakrätten yttrar sig därför såsom en inskränkning i egarens rätt. Det vore dock icke riktigt att karakterisera den begränsade sakrätten såsom en inskränkning i eganderätten. Äfven mellan begränsade sakrätter af olika omfattning, såsom morgongåfvoinnehafvarens usufruktuariska rätt och en väga-rätt, är förhållandet enahanda: vägarätten yttrar sig såsom en inskränkning i den förstnämdes rätt. Likaså föreligger endast en kvantitets-, men icke en gradskilnad beträffande värkan däraf, att en såkallad legal eganderättsinskränkning tillkommer eller bortfaller, eller en begränsad sakrättighet upphör. Ett sådant faktum yttrar sig visserligen såsom en inskränking, resp. bortfallandet af en inskränkning i eganderätten. Men detsamma gäller likaledes om den begränsade sakrätten, såvidt den nytillkomna eller bortfallna inskränkningen eller sakrätten berör eller berört området för den makt, den ifrågavarande begränsade sakrätten innebär. Olikheten ligger blott däri, att värkan af ett dylikt faktum å den begränsade sakrätten är underkastad samma begränsning som denna själf, men inträder i fråga om eganderätten utan sådan gräns.
