Men likalitet riktigt är att fatta den begränsade sakrätten såsom en befogenhet att utöfva en del af eganderätten. Visserligen gäller äfven för begränsade sakrätter den allmänna regeln, att ingen kan öfverlåta till annan större rätt än den han själf eger, hvaraf följer att en sådan sakrätt i ingen händelse kan sträcka sig utöfver gränserna för den egares rätt, som konstituerade sakrätten. Men häri ligger icke, att sakrättsinnehafvaren utöfvar den förres makt. En sådan uppfattning af den begränsade sakrätten utgår, på samma sätt som dess karakteriserande såsom en inskränking i eganderätten, mer eller mindre omedvetet från föreställningen, att den begränsade sakrätten är ett utflöde från eganderätten, tillkommen genom att en grupp af de i eganderätten ingående befogenheterna afskilts från denna och öfverflyttats till ett annat subjekt. Detta åskådningssätt framträder icke blott i den begränsade sakrättens betecknande såsom en rätt i en annans sak, utan äfven däri, att de legala inskränkningarna i den rättsliga makten öfver saken städse framställas under rubriken inskränkningar i eganderätten. Förhållandet är emellertid icke det, att eganderätten vore den principiella formen för rättslig makt öfver saker, och de begränsade sakrätterna endast härledda ur denna form. Likasom förenämda inskränkningar hänföra sig, icke till eganderätten allena, utan till den rättsliga makten öfver saker öfverhufvud, likaså äro de begränsade sakrätterna själfständiga former för nämda makt och af samma giltighet som eganderätten. De äro rättigheter, väl icke af samma kvantitet, men alltid af samma grad som eganderätten, och bestå själfständigt jämnsides med denna.
Tillvaron af en begränsad sakrätt förutsätter därför icke, att dess objekt är i annans eller ens i någons ego. En sådan sakrätt kan uppkomma i fråga om en sak, som ännu är fri för en hvars ockupation, exempelvis en vägarätt öfver obygden i äldre tid, då bosättning å de ännu icke till odling intagna delarne af landet stod en hvar öppen. Likaledes fortbestår den begränsade sakrätten, om än dess subjekt blir egare till rättighetens objekt. Icke heller det är
