betingadt af vilkoret, att de föreskrifva köpevilkoren fullgöras inom föresatt tid. Sker detta, gäller öfverlåtelsen med rättsvärkan från auktionsdagen; i motsatt fall förfaller öfverlåtelsen. Lagens analogi leder till att utsträcka förenämda grundsatser äfven till registrering underkastadt fartyg.
Fullgörande af köpevilkoren, särskildt köpeskillingens betalning, är icke vilkor för eganderättens öfvergång. Då J. B. 4: 2 fordrar köpeskillingens gäldande för att fastebref skall utfärdas, så är härmed sagdt, att sådan betalning icke utgör vilkor för uppbud och således icke heller för öfverlåtelsens rättsvärkan. Bristande fullgörande af köpevilkoren värkar däremot såtillvida resolutivt, att säljaren är berättigad att fordra köpets häfvande, hvarjämte han eger kvarhålla det sålda intill dess fullgörande skett.
Vid köp om lösöre öfvergår eganderätten likaledes omedelbart genom aftalet, utan att jämväl besittningens öfvergång är af nöden. Kvarlämnas emellertid saken hos säljaren och föryttras sedan af denne till annan, som jämväl omhänderfår densamma, komma de rättssatser till användning, hvilka gälla i fråga om återvinning af lösöre, som låntagare eller depositarie föryttrat.
Behörig att köpa fastighet är endast finsk undersåte och rysk adelsman. Annan rysk undersåte kan endast med skildt öfverhetligt tillstånd köpa fastighet.[1] Detsamma gäller om främmande makts undersåte. Köpes fastighet af någon, som enligt det sagda icke är behörig att förvärfva sådan, är köpet att anse såsom afslutadt med det suspensiva vilkoret, att köparen erhåller öfverhetligt tillstånd att besitta fastighet i landet. Beviljas ej dylikt tillstånd eller ansökes ej därom inom skälig tid, är köpet ogildt.
Af juridiska personer kunna kronan samt borgerlig eller kyrlig kommun utan inskränkning förvärfva fastighet. I hvad mån för landets förvaltning tillkomna anstalter äro därtill behörige, bestämmes af de för dessa gällande särskilda
- ↑ K. F. den 25 februari 1851.
