lösningsrätter gäller detsamma som om börd, hvarvid emellertid i fråga om hospital tillfallen arfvejord löseskillingen synes böra bestämmas genom värdering.
En lösningsrätt inträder i vissa fall vid försäljning af fast egendom i stad, hvilken rätt tillika är förenad med skyldigheten för köparen att förrän uppbud begäres hembjuda det köpta åt den lösningsberättigade.
Sådana lösningsberättigade äro egare till grund, hvartill annan har ständig besittningsrätt,[1] viderboende och nabo, den sistnämde dock först efter viderboenden och under bestämda förutsättningar, hvilka tillika delvis emelan olika nabor bestämma företrädet att lösa.[2] Viderboende äro de, som hafva del »i samma tomt och hus» eller således m. a. o. ega vare sig skilda våningar i ett och samma hus eller hvar sitt hus å gemensam tomt eller ock både hus och tomt hvar till sin kvotdel. Med nabo förstås åter den, hvars tomt gränsar till den sålda tomten.
Lösningsrätt tillkommer nabo, om den sålda tomten eller del däraf tidigare varit gemensam med, men afskilts från den af nabon innehafda tomten och därigenom blifvit trång eller oregelbunden eller lider annat men af sådant slag, som i öfriga fall af nabo tillerkänd lösningsrätt är förutsättning för denna. Detsamma gäller, om grund- eller annan mur eller vägg är gemensam för den sålda och nabons tomt eller den ena eller andra har honom tillhörig mur på eller annorledes nyttjar den andres grundmur eller nyttjar den andres mur eller vägg.[3] I andra rummet lösningsberättigad är nabo, hvilken lider märkligt besvär af någon å den sålda tomten uppförd byggnad.
»Besvär» eller »besvär och last», »som ligger å jord», är lagens uttryck för servitut, som hvilar å jord.[4]
