Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/94

Den här sidan har korrekturlästs
86

måste emellertid äfven annan usufuktuarie, exempelvis förläningshafvare på lifstid, anses såsom sakegare.

Förordnande om expropriation berättigar till tillegnande mot full ersättning för det, som afhändes. Beträffande grunderna för ersättningens bestämmande meddelar expropriationslagens andra kapitel utförliga stadganden, till hvilka här endast hänvisas. Under vissa förutsättningar är exproprianten ock skyldig att inlösa mera än hvad för ändamålet erfordras. Där nämligen expropriationen afser endast en del af en fastighet eller af en af flere fastigheter bestående egendom, men medför synnerligt men vid begagnandet af återstående egendomen eller viss större del däraf, är egaren berättigad att fordra, att hela egendomen eller, i senare fallet, den nämda större delen skall inlösas. Medför konstituerandet af en inskränkning i fastighet eller del däraf, att fastighetens eller sagda dels begagnande synnerligen försvåras, skall åter på egarens yrkande själfva marken inlösas. Enahanda grundsatser gälla i fråga om sådan sakrätt i fastigheten, som beröres af expropriationen, och hvars innehafvare icke är med egaren likstäld sakegare. I detta afseende synes emellertid embetsboställes innehafvares befogenhet att företräda fastigheten vara i så måtto inskränkt, att han endast med samtycke af den myndighet, som har uppsikt öfver bostället, eger framställa yrkande på större lösningsskyldighet än expropriationens ändamål i och för sig fordrar. Ett anspråk på tillskottsersättning utöfver det vid expropriationen faststälda eller förbehållna belopp, hvilket redan bort utgöra full godtgörelse, är härjämte medgifvet för det fall, att af anläggning, för hvilken inskränkning konstituerats eller del af fastighet afträdts, uppstår skada eller olägenhet, som ej vid expropriationen kunnat förutses. För sådan skada eller olägenhet får sakegare inom tio år från anläggningens fullbordande söka ersättning af anläggninens egare.

Själfständiga rättsegare med afseende å anspråket på ersättning äro, utom jordegaren kronohemmansåbo, innehafvare af ständig besittningsrätt, usufruktuarie samt innehafvare af landbo- eller annan inskränkt nytjorätt eller servitut,