slutligen funno de honom under mastfuran, men då var han mera död än lefvande. Då de väl hade fått honom till gårds, kom gossen och hade klädt ut sig till doktor och sade, att han kom från utlandet och visste råd för allt slags oråd. Då mannen hörde det, ville han ha honom att doktorera sig, och gossen mente, att det skulle inte stå länge på, men han måste ha honom i ett rum för sig sjelf, och der måste han vara ensam med honom. “Hörer I att han skriker,“ sade gossen, “så skall I inte bry er om det; för ju mera han skriker, dess förr blir han frisk.“
“Först skall jag åderlåta dig,“ sade han; och så lade han mannen hufvudstupa på långbänken och band honom väl fast med tömmarna, så kom tjurpesen fram, och till att dänga honom igen allt hvad han orkade; mannen jämrade sig och skrek, ty ryggen var sårig, och det sved i bara köttet, och gossen dängde på, så det icke var någon måtta på det. “Här är gossen som du köpte grisen af, och här är gossen som du köpte grisen af!“ sade han. Mannen lät som om han hade haft knifven i sig, men det var ingen som brydde sig derom, ty dess värre han skrek, dess förr blef han frisk, tänkte de. Då gossen hade gjort ifrån sig doktoreringen, reste han från gården det fortaste han kunde, men de reste efter och satte honom i arrest, och så blef han dömd till att hängas.
Och girigbuken var så vred på honom ändå, att han icke ville att han skulle hängas, förrän han blef så frisk, att han kunde göra det sjelf.
Medan gossen satt der och väntade på att han skulle bli hängd, var en af gnidarens torpare ute och stal ifrån honom en natt, och det såg gossen. Det kan bli en god tjufvabot, tänkte han, och det vore väl underligt, om jag inte skulle få spela dig ett litet spratt, innan de hänga mig, tänkte han för sig sjelf.
