Sida:Sherlock Holmes äventyr - Första samlingen.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs

»Eftergjort.»

»Mitt porträtt.»

»Köpt.»

»Men vi voro fotograferade tillsammans.»

»Å — så! Det var dumt! Där har Ers Majestät begått en stor oförsiktighet!»

»Jag var tokig — vansinnig.»

»Ers Majestät har allvarsamt komprometterat sig.»

»Jag var bara kronprins då. Jag var mycket ung — jag är ej mer än trettio år nu.»

»Vi måste ha fotografien tillbaka.»

»Vi ha försökt och misslyckats.»

»Ers majestät får betala. Man måste ha det till vad pris som helst.»

»Hon vill ej sälja det.»

»Då måste man stjäla det.»

»Det ha vi försökt fem gånger. Två gånger ha i min sold stående inbrottstjuvar genomsökt hennes hus. En gång ha vi på en resa letat igenom alla hennes koffertar. Två gånger har man försåtligt överfallit henne — men allt utan resultat.»

»Har man ingen aning om, var hon förvarar porträttet?»

»Inte den ringaste.»

Holmes skrattade.

»Det här var ett riktigt trevligt litet problem, sade han.

»Men det är viktiga saker, som stå på spel för mig», inföll kungen förebrående.

»Ja visst — ja. Vad ämnar hon ta sig till med den här fotografien?»

»Begagna sig av den för att ruinera mig.»

»På vad sätt då?»

»Jag står i begrepp att gifta mig.»

»Det är en offentlig hemlighet.»

»Min blivande gemål är Clotilde Lothman av Sachsen-Meiningen, andra dotter i ordningen till kungen av Skandinavien. Ni har kanske hört talas om den familjens stränga åsikter? Själv är den unga prinsessan det finaste och ömtåligaste, man kan tänka sig. Skuggan av ett tvivel på mitt korrekta uppförande skulle genast göra slut på alla giftermålsförhandlingarna.»

»Och Irene Adler?»

»Hotar att skicka fotografien till min blivande gemål. Och hon kommer att göra det — jag vet att hon kommer att göra det. Ni känner henne inte, men jag vet, att hon äger en riktig järnvilja. Hon är skön som en antikens gudinna, och hon äger en mans mod och beslutsamhet. Hellre än att se mig gift med en annan kvinna. gör hon vad som helst — hon ryggar ej tillbaka för något i världen.»

»Är Ers Majestät säker på, att hon ej redan skickat porträttet?»

»Ja, det är jag.»

»Hur vet Ers Majestät det?»

»Emedan hon sagt, att hon skall skicka det den dag, då förlofningen offentliggöres. Och det skall ske nästa måndag.»

»Å — då ha vi tre hela dagar på oss», sade Holmes med en lätt gäspning. »Det var en tur för oss — det finns ett par, tre saker av vikt, som jag måste ha reda på. Ers Majestät stannar naturligtvis ännu så länge i London?»

»Ja visst. Jag har tagit in på hotell Langham under namn av greve von Kramm.»

»Jag skall hålla Ers Majestät underrättad om, hur saken kommer att gestalta sig.»

»Gör det för all del — jag är förfärligt ängslig.»

»Och vad pengar angå, så —?»

»Så har ni carte blanche