»Ja, från Horsham.»
»Den där blandningen av kalk och lera, som syns på edra skor, är lätt igenkänlig.»
»Jag har kommit hit för att få råd.»
»Det kanske ni lätt nog kan få.»
»Och hjälp.»
»Det blir antagligen svårare.»
»Jag har hört mycket talas om er, mr Holmes. Major Prendergast har berättat mig, hur ni räddade honom undan den Tankervillska klubbskandalen.»
»Jaså — ja, naturligtvis. Man hade med orätt beskyllt honom för att ha spelat falskt.»
»Han sade mig, att ni kunde reda ut vilken hemlighet som helst.»
»Då överdrev han.»
»Och att ingen kan besegra eller bedraga er.»
»Jag har blivit slagen fyra gånger — tre gånger av män, den fjärde av en kvinna.»
»Men vad är väl det, jämfört med alla de gånger, ni haft framgång?»
»Det är sant nog — i de flesta fall har jag varit framgångsrik.»
»Då kan ni ju kanske också lyckas nu.»
»Drag er stol längre intill brasan, och låt mig få veta detaljerna i den sak, ni vill jag skall åtaga mig.»
»Det är ingen vanlig affär.»
»Man vänder sig aldrig till mig i 'vanliga' fall. Jag är sista instansen.»
»Och likväl vågar jag påstå, att ni, trots er stora erfarenhet, aldrig någonsin hört talas om en hemlighetsfullare och oförklarligare följd av händelser än den, som tilldragit sig inom min familj.»
»Ni gör mig riktigt nyfiken», sade Holmes. »Var snäll och giv oss från början endast de viktigaste fakta; sedan kan jag fråga er om de detaljer, jag anser värda min uppmärksamhet.»
Den unge mannen drog sin stol närmare brasan och satte sina våta fötter upp mot kamingallret.
»Mitt namn», började han, »är John Openshaw, men mitt enskilda liv har föga eller intet att göra med den hemska saken i fråga. Det är en nedärvd familjeangelägenhet, och för att ni rätt skall kunna förstå, varom den rör sig, måste jag gå ganska långt tillbaka i tiden.»
»Min farfar hade två söner — min farbror Elias och min far, som hette Josef. Min far ägde i Coventry en liten fabrik, den han betydligt utvidgade vid den tidpunkt, då bicycling började komma på modet. Han hade uppfunnit och tagit patent på de oförstörbara Openshawska hjulringarna, och hans uppfinning hade sådan framgång, att han snart kunde sälja fabriken och slå sig till ro på en ganska vacker årsinkomst.»
»Min farbror Elias emigrerade till Amerika, när han ännu var helt ung; han blev plantageägare i Florida, och det sades, att han stod sig mycket gott. När inbördeskriget utbröt, kämpade han i Jacksons armekår och sedan under Hood, som gjorde honom till överste. När Lee lade ned vapnen, drog min farbror sig tillbaka till sin plantage, där han kvarblev tre eller fyra år. Omkring år 1869 eller 70 kom han hem till Europa och köpte en liten egendom i Sussex, ej långt från Horsham. Han hade i Amerika förvärvat en ganska stor förmögenhet, och orsaken till, att han ej stannade där var den, att han avskydde negrerna och ogillade Republikens beslut att upphäva slaveriet. Han var en egendomlig människa, stolt och häftig till lynnet, ovettig och hänsynslös i sitt tal, när han blev ond; i allmänhet var han mycket tyst och
