»Har du aldrig» — Sherlock Holmes lutade sig fram emot mig och sänkte rösten — »har du aldrig hört talas om 'Ku Kux Klan-förbundet'?»
»Nej, aldrig.»
Holmes bläddrade i boken, som låg på hans knä.
»Här har jag det!» sade han slutligen, »Ku Kux Klan. 'Namnet säges skola ha en viss likhet med det ljud som uppstår, när man spänner hanen på en bössa. Detta fruktansvärda hemliga sällskap grundades efter inbördeskrigets slut i Sydstaterna av några f. d. soldater, och med otrolig hastighet bildades avdelningar av detsamma i olika delar av landet, i synnerhet i Tennesse, Louisiana, Nord- och Sydcarolina, Georgia och Florida. Dess medlemmar använde sin stora makt för politiska ändamål, särskilt för att injaga skräck hos de negrer, som begagnade sig av sin rösträtt, och de mördade eller drevo ur landet dem, som motsatte sig deras åsikter. Deras straffdomar föregingos vanligen av varningar, vilka i en eller annan fantastisk, men lätt igenkänlig form skickades till deras offer — oftast skickade de några eklöv, några melon- eller apelsinkärnor. Efter att ha mottagit denna varning, måste den dömde antingen öppet ändra sin politiska trosbekännelse eller ock lämna landet. Vågade han trotsa sina fiender, drabbades han ofelbart av döden, och denna nådde honom vanligen på ett egendomligt. icke anat sätt. Förbundets organisation var så välordnad och dess metoder voro så systematiska, att man knappt kan lyckas uppleta ett fall, där någon ostraffat trotsat dess befallningar, och de som förövat brotten blevo aldrig upptäckta. Under flere år utövade förbundet sitt skräckvälde, trots alla ansträngningar, som gjordes av Förenta Staternas regering, understödd av Sydstaternas kommunalstyrelse. År 1869 tycks förbundet helt plötsligt ha blivit upplöst; tid efter annan ha dock även senare sporadiska utbrott av samma natur förekommit'.»
»Du ser», sade Holmes och lade bort boken, »att förbundets upplösning sammanfaller med Openshaws försvinnande från Amerika — han hade deras papper i förvar. Det är ju orsak och verkan tydligt nog. Intet under, att han och hans familj ha några av de oförsonligaste förbundsmedlemmarna i hälarna på sig. Du kan ju förstå, att det omtalta registret och alla dagböckerna kunna innehålla mycket, som är komprometterande för de högststående i Sydstaterna, och att det finns mången, som ej sover lugnt, förrän alla dokumenten blivit återbördade.»
»Den sida ur dagboken — — —»
»Är sådan, som jag tänkt mig den. Om jag ej misstar mig, innehöll den följande: 'skickat kärnorna till A., B. och C.' — d. v. s. skickat förbundets varning till dem. Sedan kommo anteckningarna om, att A. och B. 'klarerat', eller lämnat landet och slutligen det meddelandet att C. fått ett besök, vilket, fruktar jag, slutade olyckligt för C. Nå ja, Watson, jag tror, att nog ska' jag kunna sprida litet ljus i saken och att det bästa, unge Openshaw kunde göra, var att följa mina råd. Vi kunna varken säga eller göra något mer i kväll, så giv mig fiolen därborta, är du hederlig, och låt oss försöka att under en halvtimme glömma det miserabla vädret och våra medmänniskors usla, eländiga handlingssätt.»
Följande morgon var vädret bättre; solen trängde emellanåt genom den grå dimslöja, som hängde över den stora staden. Sherlock Holmes satt redan vid frukostbordet, när jag kom ut från mitt sovrum.
»Du ursäktar kanske, att jag ej väntade på dig»,
