Han var ganska lugn och medgörlig; men sonen var en riktig demon, färdig att skjuta ihjäl både sig själv och andra, om han bara haft sin revolver. När gamle Cunningham såg, att bevisen mot honom voro fällande, förlorade han modet och avlade en fullständig bekännelse. Det framgick av denna, att William i all hemlighet följt efter sina husbönder den natt de bröto sig in hos mr Acton; sedan han på så sätt fått dem i sitt våld, hotade han att angiva dem, om de ej betalade honom en större penningsumma. Mr Alec var emellertid en farlig man att leka denna slags lek med. Det var ett riktigt genistreck av honom, att begagna sig av den fruktan för inbrott, som bemäktigat sig alla i trakten, för att göra sig kvitt den man, han fruktade. William lockades i försåt och dödades. Hade de bara fått tag i hela den biljett, de skrivit, och ägnat litet mer uppmärksamhet åt iscensättningens detaljer, är det mycket möjligt, att misstankar mot dem aldrig uppstått.»
»Och biljetten?» frågade jag.
Holmes lade det hopfogade papperet framför sig på bordet.
»Det innehåller egentligen ingenting annat än vad jag trodde», sade han. »Naturligtvis sväva vi ännu så länge i okunnighet om det förhållande, i vilket Alec Cunningham, William Kirwan och Annie Morrison stodo till varandra. Resultatet visar, att snaran var skickligt utlagd. Jag är säker på, att ni såväl som jag finner det högst intressant att spåra den familjelikhet, som tydligast märkes i 'p'-na och i slängen på 'g'-na. Frånvaron av prickarna över 'i'-na i de ord, den gamle herrn skrivit, är ju också mycket karaktäristisk. Vår lugna vilotid på landet har varit särdeles välgörande, Watson, och det är med stärkta krafter och nytt levnadsmod, som jag i morgon återvänder till Baker-Street.»
