Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs


DET STULNA DOKUMENTET

Tiden strax efter mitt giftermål är minnesvärd genom tre intressanta »fall», i vilka jag hade nöjet samarbeta med Sherlock Holmes och studera hans metoder. I mina anteckningar återfinnas dessa »äventyr» under titlarna Den andra fläcken, Det stulna dokumentet och Den uttröttade kaptenen. Emellertid rör sig den första av dessa händelser så uteslutande om saker av allra största vikt, och så många av rikets förnämsta familjer äro där inblandade, att man ej på många år kan våga offentliggöra berättelsen om densamma. Ingen av de »affärer», i vilka Sherlock Holmes tagit del, har likväl så klart och övertygande bevisat värdet av hans analyseringsmetoder och gjort så starkt intryck på dem, som voro invigda i saken. Jag har ännu kvar en nästan ordagrann redogörelse för den intervju, under vilken han framställde händelsernas gång och de med densamma förknippade verkliga fakta för monsieur Dubuque, medlem av detektiva poliskåren i Paris, och Fritz von Waldbaum, den kände »specialisten» från Danzig. Bägge dessa herrar hade nämligen förslösat tid och krafter på en hel del fullkomligt oväsentliga biomständigheter. Ett nytt sekel måste emellertid dagas, innan historien kan bringas till allmänhetens kännedom. Jag övergår därför till min berättelse nr 2; även den lovade en gång att få en viss politisk betydelse och utmärktes av flere omständigheter, som förlänade den en alldeles enastående karaktär.

Under min skoltid hade jag varit intimt bekant med en pojke vid namn Percy Phelps; vi voro ungefär lika gamla, fast han satt två klasser över mig. Han var mycket begåvad och fick i tur och ordning alla pris i skolan, tills slutligen ett stort stipendium satte honom i stånd att i Cambridge fortsätta sin lysande bana. Han tillhörde, minns jag, en gammal fin familj och hade en massa förnäma släktingar; till och med medan vi ännu voro helt små, visste vi, att den framstående statsmannen lord Holdhurst, en av det konservativa partiets ledare, var hans morbror. Dessa högförnäma släktförbindelser voro honom emellertid till ringa nytta i skolan; tvärtom roade vi oss ofta med att jaga honom kring lekplatsen och slå honom på benen med våra kricketklubbor eller »rackets». Men det var en annan sak, när han kom ut i stora världen. Jag hörde talas om, att hans egen skicklighet och hans släktingars inflytande förskaffat honom en god plats i utrikesdepartementet, och så glömde jag totalt bort honom, tills följande brev återkallade honom i mitt minne:

»Briarbrae, Woking.

Min käre Watson!
Utan tvivel kommer du ihåg 'Tadpole' Phelps, som var i femte klassen, när du satt i tredje. Möjligen har du också hört, att jag, tack vare min morbrors inflytande, fått en god anställning i utrikesdepartementet och att jag åtnjöt både anseende och förtroende, tills en förfärlig olycka helt hastigt tillintetgjorde min karriär.

Det tjänar ingenting till att i brev meddela dig alla enskildheterna i den förskräckliga händelsen. Om du samtycker till min begäran, skall jag naturligtvis