DET ÖDESDIGRA BREVFRAGMENTET
Ganska länge dröjde det, innan min vän Sherlock Holmes återhämtade sig från den överansträngning, för vilken han våren 1887 varit utsatt. Alla de omständigheter, som äro förbundna med Holland—Sumatra-kompaniet och baron Maupertuis' jättestora planer, ha ännu ej hunnit falla i glömska, och ha dessutom så mycket med politik och finansiella företag att skaffa, att de ej utgöra något lämpligt ämne för dessa små skisser. De ledde emellertid på ett indirekt sätt till lösningen av ett högst egendomligt och komplicerat problem, som gav min vän tillfälle att framhålla värdet av ännu ett vapen bland de många han använde i sin långa kamp mot förbrytelser av alla slag.
När jag slår upp mina anteckningar, ser jag, att det var den 14:de april, som jag från Lyon fick ett telegram med underrättelse om, att mr Holmes låg sjuk på Hotell Dulong. Inom tjugufyra timmar var jag vid hans sida och fann till min stora glädje, att symptomerna ej voro så allvarsamma, som jag fruktat. Hans järnkonstruktion hade likväl fått en knäck, orsakad av överansträngning. I två hela månader hade han utan rast eller ro lett en högst viktig undersökning och då aldrig arbetat mindre än femton timmar om dagen. Själv har han försäkrat mig, att han mer än en gång utan minsta vila »hållit i» fem dygn i sträck.
