Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/96

Den här sidan har korrekturlästs

resor och för övrigt en av alla tiders mest originella skriftställare, skriver i sina Tankar i olika ämnen: »När jag läser en bok, antingen förståndig eller dum, tyckes den mig vara levande och tala till mig. Ibland kan jag läsa en bok med nöje och dock avsky författaren.»


Alexander Pope, en annan av samma tids stora engelska författare, vilken med en viss rätt fått namnet »Englands Horatius», yttrar på ett ställe i sina brev: »I denna dag som i dag är, så hur mycket sällskap jag än haft och så mycket jag tycker om sådant, skulle jag hellre sysselsätta mig med läsning än med den mest angenäma konversation.»


Montesquien säger: »Kärleken till läsning sätter människan i stånd att utbyta de ledsnadens stunder, som var och en möter i livet, mot de behagligaste timmar.»


Goethe yttrar på ett ställe: »Det finns tre klasser av läsare: några njuta utan omdöme, andra döma utan att njuta och så finns det åter andra som döma när de njuta och njuta när de döma.»


Isaac Disraeli, lord Beaconfields fader, slår huvudet på spiken när han gör följande jämförelse: — Läsarne få inte inbilla sig att all förnöjelse av ett litterärt arbete beror på författaren, ty det finns något som läsaren själv måste tillföra boken för att den skall behaga. Det finns en litterär aptit, vilken författaren lika litet kan framkalla som den skickligaste kock kan åstadkomma matbegär hos gästerna. När kardinal Richelieu sade till Godeau att han icke förstode dennes verser svarade den hederlige poeten att det icke var hans fel. Det vore verkligen synnerligen orimligt, att av en målare som utställer tavlor begära att han skulle bestå glasögon för de närsynta! Den tillfälliga sinnesstämningen kan vara olämplig för att få rätta smaken på en sak och vi ha haft många oriktiga kritiker av store män, vilket är att tillskriva nämnda omständighet. En författare får inte blott stå till svars för sina egna brister utan även för läsarens!»


Coleridge, berömd engelsk skriftställare och tänkare, delar de olika slagen av läsare på sitt sätt. Somliga likna, säger han, silduken för gelé. — de släppa igenom allt det rena och goda och behålla endast det orena och avfallet. Andra likna svampar — deras hjärnor suga upp allting och lämna det tillbaka, blott något smutsigare. Andra liknar han vid timglas och deras läsning vid sanden som rinner in och ut. Den femte och sista klassen jämförde han med slaven i Goleondas gruvor, vilken behöll guldet och de ädla stenarna men kastade bort stoft och slagg.


William Channing, den berömde amerikanske teologen och skriftställaren, yttrar om värdet och valet av böcker bl. a. följande:

»Det är förnämligast genom böcker som vi få njuta umgänge med överlägsna andar och detta ovärderliga tillfälle till förbindelse står öppet för alla. I de bästa böckerna tala store män till oss, giva oss sina dyrbaraste tankar och utgjuta sin själ i vår. Gud vare tack för böcker! De äro röster från dem, som äro fjärran och hädangångna, och göra oss till arvingar till gångna generationers andliga liv. Böcker äro de verkliga jämnlikhetssiffrorna. De skänka alla, som vilja troget använda dem, sällskap och andligt umgänge med de bästa och största av vårt släkte — — —

»Vid valet av böcker kunna vi få mycken hjälp av dem som läst mer än vi själva. Men när allt kommer omkring är det bäst att vår egen smak blir till stor del bestämmande. De bästa böckerna för en person äro icke alltid de som de lärda rekommendera utan oftare de, vilka tillfredsställa sinnets särskilda behov och naturliga törst samt därför väcka intresse och fastslå eftertanken. Och härvidlag bör observeras, icke blott ifråga om böcker utan även i andra avseenden, att självuppfostran måste växla med indivi-den — — —

»Jag vet hur svårt det är för vissa personer, särskilt dem som tillbringa mycken tid med hantverk, att ägna uppmärksamhet åt böcker. Låt dem anstränga sig att övervinna denna svårighet genom att välja ämnen av djupt intresse eller läsa i sällskap med de sina. Ingenting kan ersätta böcker. De äro muntrande eller tröstande sällskap under ensamhet, sjukdom och nöd. All rikedom i världen skulle icke gå upp mot det goda de föra med sig. En av tidens mest intressanta företeelser är böckernas mångfaldigande och deras spridning genom alla samhällslager. För en liten kostnad kan en person nu bli ägare av den engelska litteraturens dyrbaraste skatter.»


Macaulay, den frejdade brittiske historikern, skriver i ett brev till sin nièce »Tack för ditt mycket vackra brev. Det gläder mig alltid att göra min lilla flicka lycklig och ingenting fröjdar mig så mycket som att se att hon tycker om böcker. Ty när hon blir gammal som jag skall hon finna, att de äro bättre än alla tårtor och kartor och leksaker och lekar och skådespel i världen. Om någon ville göra mig till den största kung som funnes med palats och parker och fina middagar och vin och ekipage, vackra kläder och hundratals tjänare, på villkor att jag icke skulle få läsa böcker så ville jag icke bli kung — jag ville hellre vara en fattig man på en vindskupa med många böcker än en konung som icke tyckte om att läsa.»


Emerson, Amerikas största filosofiska snille — det för hans författareskap kännetecknande är hans djupa tro på människonaturens förmåga att utveckla sig till det goda och hans starka betonande av personlighetens rätt till fri utveckling — yttrade i ett tal till studenterna vid Howarduniversitetet i Washington 1872 bl. a. följande:

»När helst jag har att göra