med unga män och kvinnor önskar jag alltid veta vilka deras böcker äro. Jag önskar försvara dem för dåliga och göra dem bekanta med goda, jag önskar tala om vilken oändligt stor nytta ett gott sinne har av läsning — troligen mycket mer av läsning än av samtal. Det är naturligtvis främst av vikt att välja en vän. En ung man skulle finna en vän något äldre än han själv eller vars sinne är något äldre än hans eget för att väcka hans begåvning. Denna tjänst gör oss böckerna oftare. Jag tror att om ett mycket rörligt sinne, om en ung begåvad man anförtror er sin ärliga erfarenhet så skulle ni finna att han hade sin väckelse mer att tacka böckerna än levande personer.»
Gladstone yttrar i ett tal till Blackley Institute 1878:
»Man sade om Sokrates att han nedkallade filosofien från himlen. Men vissa upplysta förläggares företagsamhet har lärt dem att arbeta för massan och det är ett mycket viktigt faktum. När jag var gosse brukade jag tycka om att titta in i en bokhandel, men där fann jag icke någonting som den tidens arbetare kunde komma över. Tag t. ex. en Shakespeare. Jag kommer mycket väl ihåg att jag gav 2 pund 16 shilling för min första bok, men nu kan man få ett utmärkt exemplar för 3 shilling. Nu äro dessa böcker tillgängliga, vilka förut voro alldeles oåtkomliga. Tror ni när ni ser personer fördjupade i studium att de inte tycka om det? Nej. Det är utan tvivel ett visst slags arbete — andligt arbete, men det är så förbundet med intresse under hela tiden att arbetet glömmes genom det ljus det sprider under detsamma. Massor av böcker skrivas ideligen och kommer inom räckhåll för den stora allmänheten. Man kan icke antaga att arbetare när de komma hem från sitt grovgöra vilja studera Euclides och dylika arbeten, men det är ju önskvärt att alla klasser av människor, och kanske mest av den arbetande klassen, ansträngningar göras att höja sig över vad som blott är ytligt finna sin förströelse i att lära känna verk av verkligt intresse och skönhet.»
I ett tal till arbetare i Saltney yttrade samma grand old man vid öppnandet av ett institut:
»Böcker äro ljuvligt sällskap. Om ni går in i ett rum fyllt böcker så tyckas de, även utan att ni tager ned dem från sina hyllor, tala till er, tyckas hälsa er välkommen, tyckas berätta er att de ha något inom sina permar som är gott för er och de längta efter att delgiva er det. Uppskatta dem och bemöda er att draga fördel av dem.»
Thackeray, vars 100-årsminne nyligen firats i England, skriver i sina Roundabout papers: Romaner äro härliga ting. Alla människor med sund litterär smak älska dem — nästan alla kvinnor. Ett stort antal duktiga begåvade män, domare, biskopar, ämbetsmän, matematiker, äro notoriska romanläsare lika väl som ynglingar och söta flickor och deras snälla, ömma, mödrar.
Vid öppnandet av ett stort bibliotek i Birmingham 1882 berättade John Bright:
»För tjugu år sedan var jag uppe i Sutherlandshire i och för den hälsosamma sysselsättningen att försöka få en smula lax ur Helmsdalefloden. När jag gick längs floden påträffade jag en herdes hydda. Ingen var hemma utom en äldre kvinna, som mottog oss mycket vänligt. Under det jag satt i rummet blev jag på fönsterposten varse en liten, mycket tunn bok. Jag steg upp, fattade boken och fann till min förvåning och glädje att det var ett exemplar jag aldrig träffat på förut — en upplaga av Det återvunna paradiset, ett skaldestycke, om vilket de främsta auktoriteter sagt att om Det förlorade paradiset icke funnes så skulle Det återvunna paradiset vara det vackraste poem på vårt språk. Jag uttryckte min förvåning och glädje över att i denna avkrok, i denna enkla hydda, i en herdes anspråkslösa hem finna denna bok som för mig syntes alldeles förvandla den lilla stugan. Det var som om den låga kojan blivit eklärerad av Miltons snille och jag tog mig friheten fråga hur boken kommit dit och vem som läste den. Jag fick veta att den goda kvinnan hade en son som uppfostrats till präst och för tillfället tjänstgjorde i Canada. När helst jag tänker på floderna i Skottland och särskilt på Helmsdalefloden och minnet av den stugan dyker upp, ser jag alltid för mig och skall aldrig glömma den lilla tunna boken, som jag fann på fönsterposten och vars påträffande syntes mig höja de inneboende till en högre sfär... Mitt eget intryck är att ingen större välsignelse kan vederfaras en hantverkares familj än kärlek till böcker. Betydelsen för hemmet av denna består i skydd för många frestelser och från mycket ont.»
John Ruskin säger i sitt företal till Sesame and Lilies:
»Eftersom livet är mycket kort och dess stunder av lugn så få, böra vi inte kasta bort några på att läsa värdelösa böcker. I ett civiliserat land skulle böcker av värde vara åtkomliga för var och tryckt i bästa form. Ingen behöver en massa böcker, men de som vi behöva böra vara prydligt tryckta, på bästa papper och i starka band. Ehuru vi nu verkligen äro en ömkansvärd och fattig nation och knappt i stånd att hålla ihop kropp och själ, så lika litet som en person i hjälpliga villkor skulle på sitt bord vilja ställa fram erkänt uselt vin eller skämt kött utan att blygas, lika litet behöver han på sina hyllor ha dåligt tryckta eller löst och slarvigt häftade böcker. Ty ehuru få kunna vara rika så kan varje man, som ärligt anstränger sig, skaffa sig och sin familj goda skor, goda handskar, starka selar för sina hästar och varaktiga band för sina böcker. Jag skulle vilja yrka på att varje man, när han börjar tänka på sin kloka bosättning — så fort han genom den strängaste sparsamhet kan, om det går än så sakta — förvärvar sig en serie böcker för livet och gör det lilla biblioteket till det prydligaste av hela
