skarpslipat instrument. Emellertid märktes mer än väl, att Straker modigt försvarat sig mot sina angripare, ty i högra handen höll han en liten, ända upp till skaftet blodfläckad kniv och i den vänstra en röd- och svartrutig sidenhalsduk, vilken tjänstflickan kände igen: hon hade kvällen förut sett den bäras av den främling, som besökt stallet.
»Sedan Hunter vaknat ur sin dvala, bekräftade han flickans utsago i vad halsduken angick, Han var även säker på, att främlingen hade, under det ögonblick han stått framme vid fönstret, strött sömnpulvret på fårköttet, och sålunda befriat stallet från dess väktare.
»Vad den saknade hästen angår, så utvisade de talrika spåren på och omkring stället, där den mördade blivit funnen, tydligt nog, att han varit där, under det kampen äget rum. Men från den morgonen är han totalt försvunnen, och fastän en stor belöning blivit utsatt och alla Dartmoors zigenare äro på utkik, har man ingenting hört om honom. Slutligen bör nämnas, att en undersökning av lämningarna efter stallpojkens kvällsvard givit vid handen, att denna innehållit en god dosis opium; de andra hade ätit av samma rätt, men ej haft minsta olägenhet därav.
»Sådana äro de verkliga fakta, berövade alla utsmyckningar och framställda i hela sin enkelhet. Jag skall nu meddela dig, vad polisen företagit sig med saken i fråga.
»Inspektör Gregory, som fått målets utredning sig anförtrodd, är en mycket duktig polisman. Om han ägde en liten smula inbillningskraft skulle han kunna stiga högt i sitt yrke. Vid sin ankomst arresterade han han genast den man, på vilken allas misstankar vilade. Han blev utan minsta svårighet funnen och gripen, enär han var känd av alla de i trakten boende. Hans namn är, tycks det, Fitzroy Simpson. Han tillhör en ansedd familj och har fått god uppfostran; sedan han förslösat hela sin förmögenhet på kapplöpningsfältet, lever han nu som ett slags finare 'bookmaker' och gör affärer med medlemmarna av Londons sportklubbar. En undersökning av hans vadhållningsbok visade, att han inregistrerat vad mot favoriten till ett belopp av femtusen pund.
»Han erkände genast, att han rest ner till Dartmoor i hopp att få veta något om King's Pylands hästarna och även om Desborough, den andra favoriten, som stod i förvar hos Silas Brown i Capleton. Han försökte ej neka till sitt uppträdande kvällen förut, men förklarade, att han ej alls haft några anfalls- eller mordplaner, utan endast velat skaffa sig underrättelser ur första hand. När man visade honom halsduken, bleknade han märkbart och kunde ej ge någon upplysning om, hur den kunde ha befunnit sig i den mördade mannens hand. Hans våta kläder vittnade om, att han natten förut varit ute i ovädret, och hans käpp, som var försedd med blyklump, var just ett sådant vapen, varmed man hade kunnat tillfoga de hemska sår, som orsakat den stackars tränarens död. Å andra sidan fanns på hans kropp intet sår, fastän den blodiga kniven i Stakers hand utvisade, att åtminstone en av hans angripare ej sluppit undan helskinnad. Där har du hela 'affären' i sammandrag, Watson, och om du kan lyckas sprida litet ljus i saken, skall jag bli dig oändligt tacksam.»
Jag hade med största intresse lyssnat till den berättelse, vilken Holmes på sitt kortfattade, rediga sätt meddelat mig. De flesta fakta däri voro mig redan bekanta, men jag hade ej förrän nu tillräckligt noga uppskattat deras relativa betydelse och inbördes förhållande till varandra.
»Är det ej möjligt», sade jag, »att Straker själv kan
