kommit att tänka på något, ty han lutade sig fram och lade handen på ynglingens arm.
»Där borta i inhägnaden gå några får», sade han, »vem sköter dem?»
»Det gör jag.»
»Har ni märkt något ovanligt hos dem på sista tiden?»
»Ingenting särskilt utom det, att tre av dem nyss börjat halta.»
Jag kunde se, att Holmes blev mycket belåten, ty han småskrattade och gned ivrigt sina händer.
»Långt sikte och skott på måfå, Watson», sade han och nöp mig i armen. »Gregory, ni borde verkligen slå er på studiet av den besynnerliga epidemi, som uppträder bland fåren. Kör kusk!»
Överstens ansiktsuttryck förrådde tydligt den ringaktning han hyste för min väns skarpsinne och iakttagelseförmåga, men inspektören såg ut, som om Holmes' ord gett honom åtskilligt att tänka på.
»Anser ni sjukdomen vara av betydelse?», frågade han.
»Av den allra största.»
»Finns det ingen annan omständighet, på vilken ni vill fästa min uppmärksamhet?»
»Jo — den egendomliga tilldragelsen med hunden här om natten.»
»Hunden gjorde ju ingenting.»
»Det var just det, som var egendomligt», svarade Sherlock Holmes.
Fyra dar senare sutto Holmes och jag åter i en järnvägskupé, denna gång på färd till Winchester för att se tävlingen om Westonpriset. Enligt överenskommelse möttes vi vid stationen av överste Ross och åkte i hans jaktvagn till kapplöpningsbanan ett stycke utanför staden. Översten såg missnöjd ut, och hans sätt var ända till ytterlighet kallt och frånstötande.
»Jag har ej sett till min häst», sade han.
»Ni känner väl igen honom, genast ni får se honom?» frågade Holmes.
Översten blev ond.
»Jag har hållit kapplöpningshästar i tjugu års tid, men ingen har någonsin gjort mig en dylik fråga», sade han. »Minsta barn skulle kunna känna igen Silver Blaze på hans bläs och hans vita framben.»
»Hur står han?»
»Ja, det är det besynnerligaste. I går hade man kunnat få femton mot ett, men det har med rasande fart gått utför, och nu bjuder man knappt tre.»
»Hm! sade Holmes. »Man har fått reda på något, det är klart.»
När jaktvagnen körde fram till sadelplatsen och höll i närheten av prisdomartribunen, såg jag på plakatet, som tillkännagav namnen på de startande. Detta lydde:
»Wessex-löpningen. Tusen pund och forfeits (50 pund för varje anmälan) för tre och fyra-åringar. Andra priset: trehundra pund; tredje: tvåhundra pund. Ny bana (två mil lång).
| I. | Mr Heath Newtons »The Negro» (röd mössa, ljusbrun tröja). |
| II. | Överste Wardlaws »Pugilist» (ljusröd mössa, blå och svart tröja). |
| III. | Lord Backwaters »Desborough» (gul mössa, gula tröjärmar). |
| IV. | Överste Ross' »Silver Blaze» (svart mössa, röd tröja). |
| V. | Hertigens av Balmoral »Iris» (gul och svartrandig kostym).|- |
