Sida:Sherlock Holmes äventyr - Tredje samlingen.djvu/39

Den här sidan har korrekturlästs

omkull trängde kniven in i höften på honom. Har jag lyckats göra saken klar för er?»

»Underbart — rent av underbart!» utbrast översten.

»Det är precis, som om ni själv varit närvarande vid tillfället.»

»Mitt sista antagande var, det medger jag, ganska långsökt. Det anade mig, att en så förslagen karl, som Straker, ej skulle företaga en så ömtålig operation utan att förut ha haft litet övning. På vad hade han väl gjort sina försöksexperiment? Min blick föll på fåren, och jag framkastade en fråga, vars svar sade mig, att jag gissat rätt.»

»Ni har givit oss en utomordentligt redig, intressant framställning av saken, mr Holmes.»

»När jag kom hem till London, gick jag upp till sömmerskan. I John Straker kände hon genast igen en mycket god kund, vid namn Darbyshire, som hade en ytterst elegant fru med stor svaghet för dyrbara toaletter. Tvivelsutan har denna kvinna åsamkat honom stora skulder, och för att kunna betala dessa, fann han på den här lilla komplotten.»

»Ni har förklarat nästan allt för oss — det är bara en sak, ni glömt», sade översten. »Var fanns hästen?»

»Å — den skenade ju — en av edra grannar tog vara på honom. Vi måste utfärda amnesti för den lilla synden, antar jag. Nu äro vi vid Clapham Junction, så framt jag ej ser alldeles orätt; tio minuter till, och vi äro framme. Om ni vill röka en cigarr hemma hos mig, herr överste, skall jag med största nöje ytterligare klargöra för er de detaljer, som möjligen intressera er.»



DET GULA ANSIKTET

Vid utgivandet av dessa små skisser, som innehålla berättelserna om de många olikartade äventyr, i vilka min väns sällsynta begåvning spelat en framstående roll, är det klart, att jag företrädesvis valt de fall, där han haft framgång och uppnått sitt mål. Orsaken härtill är ej så mycket omsorgen om hans rykte — hans energi och hans mångsidighet kommo bäst till sin fulla rätt, när saken tycktes förlorad; fastmer är det därför, att där han misslyckats, någon annan sällan uträttade något och att historien följaktligen ej fick något slut. Emellanåt hände det dock, att sanningen kom i dagen, även när han begick ett misstag. Jag känner till ett halvt tjog dylika fall, av vilka det, som jag nu ämnar berätta, kanske erbjuder det största intresset.

Sherlock Holmes hörde till det slags människor, som sällan ta motion bara därför, att det är nyttigt att röra på sig. Men få äro dock de, som kunna stå ut med större fysisk ansträngning än han — han var till exempel en av de skickligaste och mest uthålliga boxare, jag någonsin sett; — kroppsövningar ansåg han likväl för ett onödigt slöseri med kraft och energi, och ansträngde sig gjorde han sällan, så framt det för hans yrkes skull ej var absolut nödvändigt. När det gällde, var han alldeles outtröttlig. Mig föreföll det mången gång märkvärdigt, att han lyckades hålla sig i kondition;