obestånd och han hade då genom skickligt uttänkta bedrägerier skaffat sig stora penningsummor av flera bland Londons förnämsta handelshus.
»'Såå — ni kommer ihåg min lilla 'affär'', sade han stolt.
»'Ja, mycket väl.'.
»'Då kommer ni kanske ock ihåg det besynnerligaste ev hela historien?'
»'Nej — vad var det?'
»'Jag hade skrapat ihop nära en kvarts miljon.'
»'Ja, så sades det.'
»'Men man fick inte tag på något av den, eller hur?'
»'Nej.'
»'Var tror ni att behållningen finns, då?' frågade han.
»'Det har jag inte den minsta aning om', svarade jag.
»'Rätt emellan mitt pekfinger och min tumme!' utbrast han. 'Tro ni mig, jag har lika många pund sterling, som ni har hår på ert huvud. Och om man har pengar, min vän, och vet, hur man skall handskas med dem, så finns det ingenting, man inte kan göra. Men ni anser det väl inte troligt, att en karl, som vet sig ha medel och förmåga, skulle nöja sig med att slita ut sina byxor under däcket på den här gamla likkistan, som är till hälften uppäten av råttor och kackerlackor? Nej då — en sådan karl tar nog vara på sina intressen, och han hjälper sina kamrater med — det kan ni lita på! Håll fast vid honom, och ni kan gå ed på, att han inte lämnar er i sticket!'
»'Han pratade ofta på detta sätt, och i början tog jag det för skämt; men efter någon tid, sedan han prövat mig och fått mig att avlägga en högtidlig tysthetsed, lät han mig förstå, att man uppgjort en plan att bemäktiga sig fartyget. Några av fångarna hade tänkt uti den långt innan de blevo förda ombord; Prendergast var deras ledare, och hans pengar voro drivkraften.
»'Jag hade en kamrat', sade han, 'en riktig hederspascha, en, som aldrig svek sitt ord. Han har tagit sig vår sak an, och var tror du han är nu för tiden? Jo, jo men — han är präst på den här skutan — präst, inte mer och inte mindre! Han kom ombord klädd i kaftan och med sina papper i bästa skick — han har pengar nog att kunna lägga sig till med hela det gamla skrovet, från kölen till högsta masttoppen. Besättningen är hans, varenda en av dem. Han köpte dem för så och så mycket pr dussin med god rabatt, och det var gjort, innan de blevo påmönstrade. Två av fångvaktarna och andre styrmannen äro också hans kreatur, och han skulle lägga sig till med kaptenen också, om han ansåg det löna sig.'
»'Vad ska' vi göra då?' frågade jag.
»'Vad vi ska' göra? Ja, vad tror du? Vi ska färga soldaternas rockar litet rödare än de voro, när de kommo från skräddaren.'
»'Men de äro ju beväpnade', invände jag.
»'Det ska' vi också bli, min gosse lille! Varenda en oss skall få ett par pistoler, och om vi se'n inte kunna lägga vantarna på det här gamla skrovet — vi och sättningen tillhopa — så är det bäst man sätter oss i småbarnsskola. Tala nu med din andre granne i kväll och lura ut, om han hör till dem, som man kan lita på.'
»'Jag gjorde så och fann, att denne min granne var en ung man av ungefär samma skrot och korn som jag själv — han hade begått förfalskning. Han hette Evans, men längre fram bytte han också om namn; han är nu en rik och ansedd man, bosatt i södra delen av England. Han var genast med om sammansvärjningen, såsom det enda sätt, på vilket vi kunde återvinna vår frihet, och innan vi seglat över Biscayaviken, fanns det endast två av fångarna, som ej voro invigda i hemligheten. Den ene var enfaldig och viljesvag — på
