— 25 —
i bitter förtviflan, om ej der fanns hopp
”i postverket, eller i tullen.“
Och duger ej gubben, hans gumma då kan
beqvämt sköta sysslan för honom, minsann?
ty, för att den saken bedrifva,
behöfs icke hufvud och knappt några ben,
och kan man ej stå eller sitta — än sen?
så kan man ju ligga och skrifva.
Det sägs väl: ”skomakare blif vid din läst,“
och ”att den, som smider, ej duger till prest,”
men ingen den satsen kan gilla;
hvem helst bäst kan göra en tjenst, bör den ha
och få den behålla, så långt det går bra,
men mista den, när det går illa.
XX.
Polisen den duger till all ting, min själ!
den afböjer ”uppror“ och anställer gräl,
den jagar ”bönhasar,“ den ”skingrar;“
den slår efter ”nattfjärlar,“ håller förhör;
i fogellass, mjölktinor, bvttor med smör,
den luktar och har sina fingrar.
