— 40 —
”Du stöflar ju af, som du trådde på glas,
”du vickar med stjerten och snubblar, ditt . . .!
”och går, som du ginge på nötter!“
”Korpraler!“ det dallrar i luften af hin,
och bäfvande stönas: ”välborne kaptin!“
i rosslande, sträfva ackorder;
”allt folket skall toppas med saxar, som träd,
och qvistas, som häckar, de skallota med,
så står der, så står der på ordres.“
Fast stubba ett hufvud, som redan är kalt,
kan synas oskäligt, det är radikalt
omöjligt för någon att slippa;
och som delinqventer de släppa nu till
båd’ skultar och nackar och allt hvad man vill,
som finnes ett hår på att klippa.
Till höger och venster der delas ut stryk,
kommiss-paltor klappas, som trasor på byk,
kötteder utkastas, som spillning-,
och ovett det haglar förutan reson,
”det är,“ som han sad’ om sin kryddsillportion,
”blott peppar och ingen urskillning.“
