— 54 —
och saftlös och seg, som en soltorkad sik,
man krymper ihop, som ett gammaldagslik,
och flyter på vattnet, som korken.
Nej! liksom skomakarn jag blir vid min läst,
jag tycker långt mer om en välriden häst
med lemmar, fingjutna och smärta;
att skåda hans luftsprång på grönskande fält,
det är någonting så upplifvande sällt;
det friskar opp sinnen och hjerta.
Högmodiga gråskymlar resa sig stolt
och göra emellan en bågformig volt;
små skackiga yrhättor trampa
och bita hvarann, som sjelfsvåldiga kid;
förmätna, som damer i Pompadours tid,
ramsvarta fullblodingar stampa.
Gullfuchsar, som täfla med månan i sken,
changera behagsjukt på spensliga ben,
och race-stona fint kokettera;
på lifvet de sträcka, de bugta sin hals,
de hvifta med svansen och skämmas ej alls,
de krångla och de piaffera.
