Den här sidan har korrekturlästs
126
17.
Fitz James.
“Med kärlekens och ärans lön,
Är Riddarns lefnadsbana skön
Och lifvet är mig dubbelt kärt,
Då det är Elins omsorg värdt.
Jag utan omsvep säga bör
Hvad ändamål som hit mig för:
Så vacker blomma bör ej stå
I denna fula kulas vrå,
Men flyttas under trefligt tak,
Långt bort från krigets vapenbrak,
Jag vid Bochastle hästar ställt,
Och Elin, invid kungens borg,
Kan le åt all sin fordna sorg.”
Elin.
“Håll Riddare! Jag dig förstått;
Det vore falsk förställning blott
Att neka att jag läst din själ,
Ty värr för mycket och för väl.
Ack! Hvad på ön jag fåfäng var!
Ack, kanske jag dig narrat har
Att vandra hit i friarvärf
Och rusa blindt till ditt förderf!
O Gud! O Gud! Jag icke vet
Hur jag så tanklös barnslighet
