Se här, tag denna underpant,
Som nog på hofvet är bekant;
Begif dig till din konung, fort,
Signetet öppnar slottets port,
Och fordra dristigt hvad som helst.
I namn af den sin konung frelst!” —
Med värma han det talet slöt,
På Elins finger ringen sköt,
Och se'n han kysst den mjuka hand,
Sprang han till lilla strömmens strand
Som mellan dalens sjöar går
Och Murdoch följde i hans spår.
20.
I Trosachs dal var allting lugnt,
På bergen middagen sof tungt;
Fitz James gick tyst, i tankar sänkt,
Då hans kamrat, helt oförtänkt,
Skrek till, uti den trånga dal.
“Hvad? Murdoch! Gifver du signal?”
“Nej” svarte han “jag endast skrek
Att skräma korpen från sin stek.”
Nu Riddarn såg sin döda häst
Och sade: “Ack, det varit bäst
För stackars grålle och för mig
Om aldrig vi sökt Trosachs stig…
Tig Murdoch, ty du genast dör,
Om hvissling eller rop jag hör!”
Lömsk Murdoch gick förut, och teg,
Dernäst Fitz James, med stora steg.
