22.
“Man bjuder mig bedja, bjuder mig sofva,
Man säger min hjerna är vriden och tung;
På Höglandets språk jag Gud ej kan lofva,
Jag sofva ej kan på den högländska ljung.
Men vore jag nedom fjellryggens kedja
Så skulle jag sofva och slumra så godt,
Och på mitt älskade modersmål bedja
Att gud täcktes sluta min ömkliga lott.
Mitt guldgula hår i lockar man lade,
Vid kyrkan jag skulle min brudgum få se;
Der skulle mitt bröloop firas, man sade,
Se'n skulle jag dansa och sjunga och le.
Men ack, huru grymt blef jag ej bedragen;
Ty morgonens glädje i blod blef fördränkt:
Försvunnen var drömmen, och brölloppsdagen
I mörker, förtviflan och jemmer blef sänkt.”
23.
Fitz James.
“Säg, Murdoch, hvem den flickan är,
Och hvad den visan innebär? —
Hon flaxar med sin mörkgrå kolt
Som hägern då han sväfvar stolt
I mörkret öfver källans glas,
Der spöken hålla sitt kalas.”
