Den här sidan har korrekturlästs
155

“Till vrede ej vill reta dig;
Allt nog: jag dyrt förpliktat mig
Att straffa Rodrik med mitt svärd.
Två gånger jag i fredlig färd
Besökt hans fjellbygd; men härnäst
Med väldig här, till fot och häst,
Jag krigisk återkomma skall
Och hugga ner hans stolta tall.
Så starkt ej älskarns hjerta slår
Då han till flickans möte går,
Som mitt, af hopp och hämndbegär
Att träffa Rodrik och hans här.”

9.

Gaelen.

“Din vilje ske!” —

Han gaf signal,
Besvarad ifrån berg och dal,
Och hvissling flög från häll till häll,
Som snäppans stämma, fin och gäll,
Och straxt från ljung och snår stack ut
En mängd af bågar, svärd och spjut.
Till höger, venster, fram och bak,
På en gång hördes vapenbrak,
Ur klyftor smögos mössor blå;
I buskar syntes lansar stå;
Bland ormbunksgräset blänkte klart
Båd' hillebård och sköld och dart;
På hvarje gingstens tufva stod,