154
En krigare med dristigt mod,
Ty vid den enda hvisslingen
Sig reste minst femhundra män,
Liksom en underjordisk verld
Beredt sig till en himmelsfärd;
Men väntande sin höfdings vink
Stod folket stelt på bergets brink,
Och hängde öfver dal'n med hot
I krigiskt skick, med framsatt fot;
Likt dessa stenblock, som på kant
Stå vaggande vid fjellets brant,
Och för en stöt af barnslig arm
I djupet störta ned med larm.
Först Gaelen uppåt såg förnöjd
På den med krigsfolk klädda höjd,
Se'n vände han sig, stolt och tvär,
Till Riddarn, talande så här:
“Du Alpines krigsmakt skådar nu,
Och, fremling: Jag är Rodrik Dhu.”
10.
Fitz James var tapper; men ändå
Han kände hjertat häftigt slå;
Dock snart en dristig uppsyn tog
Och lika stolt, som Rodrik, log.
Att dra sitt svärd han ej var sen,
Och stödd med ryggen mot en sten
Skrek han: “Kom en! Kom en och var!
En Riddare ej flykten tar.”
