164
Luffness och Herbert: sköten fort
De skador man den kämpen gjort!
Se'n föres han på gångarn grå,
Som bordt en bättre börda få.
Till Stirling skyndar jag förut
Att kläda om mig; hvar minut
Är dyrbar, om jag middagstid
Skall se på folkets tävlingsstrid.
Dock Bayard[1] är nog snäll och vig,
De Vaux och Herries, följen mig!”
18.
“Proh! Bayard!” Hästen stilla stod,
Med bågig hals och uppsyn god,
Och spetsadt öra, höghvälfdt bröst,
Liksom han glädt sig åt hans röst.
Fitz James i manen lätt tog fatt
Och med ett språng i sadlen satt,
Men då han sporren inåt vändt
Och Bayard stålets retning känt,
Så reste han sig, yr och vild,
Men lugn satt riddarn, som en bild.
Se'n, hastigt som en väderil,
Flög han åstad. Liksom en pil
Han öfver Teithens bölja sam
Och snart till Carbonie hann fram.
Fitz James i sådant fyrsprång red,
- ↑ Hästens namn.
