168
Och skyttar vinna segrens krans,
Som riddarstrid med svärd och lans
Jag täfla skall i slottets park
Om alla pris, och min monark
Skall se om kraft är i min arm
Och mod än lågar i min barm.
Nej, åldern ej den styrka knäckt,
Som fordom gossens undran väckt.”
21.
Nu slottets port på gafvel flög;
Med gnissling vindbron sjönk så trög,
Och stenlagd gata genljud gaf
Af ystra hästars tripp och traf,
Då kungen med sitt hoffolk red,
Helt långsamt, branta backen ned,
Och helsades med hurrarop
Af tjusta folkets täta hop.
Kung Jakob, glad, for genom sta'n
Sig bugande till hästens mahn
Och artigt mössan af sig tog,
För mången borgarmö, som log
Så blyg, men hemligt stolt ändå;
Ty blott de vackra såg han på.
Mång borgersman hans helsning fick,
Åt spelmän gaf han tacksam blick,
Åt dansarskaran bifallsskratt,
Och nickade åt folket, gladt.
“Bevare Gud!” skrek gammal, ung,
