Bland folket ryttarskaran red
Och möttes utaf hot och ed.
Här bräcklig gubbe föll omkull,
Der marken låg af qvinnor full;
Med flykt de svaga frelste sig,
De djerfva ropade på krig.
Snart gardeslansars täta skog
En sluten krets kring Douglas slog
Och långsamt uppåt slottet vek;
Men pöblen larmade och skrek
Och till hans frelsning röjde håg.
Den ädle Douglas missnöjd såg,
Till uppror folket rycka an,
Och sad' till vaktens höfvitsman:
“Sir John af Hyndford, mins den dag,
Då du af mig fick riddarslag!
För denna tjenst tillåt, min vän,
Ett ord med dessa yra män!”
28.
“Mig hören, vänner, förr än J
För min skull gören myteri!
Mitt hela, fordna handlingssätt
Jag skjutit under lag och rätt,
Och Skottlands lag ännu ej haft
Behof af hjelp från vapenkraft.
Men äfven om jag utan skäl,
Blir dömd och straffad, tron J väl
Mig så förgäten af min pligt,
