Den här sidan har korrekturlästs
180
33.
Ej var kung Jakobs sinnelag
För dans och lekar stämdt i dag.
Snart tog han afsked af sitt hof,
Fast han den natten stort ej sof.
Det var så tyst på Stirlings borg;
I staden allt var sänkt i sorg;
Man talte der om inhemsk fejd,
Och rustningar i Högländsk nejd
Mot Rodrik och hans röfvarflock.
För Douglas bar man fruktan ock,
Som satt på samma torn i natt,
“Der fordom Grefve William satt.”[1]
Och här berättarn teg en stund,
Och lade fingret på sin mund
I det han såg uppå sin dolk.
Men emot qvälln kom såradt folk
Samt ryttare till Stirlings slott
Och ryktet gick att kungen fått
Kurirer om en häftig strid,
Som började kring middagstid
Vid sjön Katrin, och hade räckt
Tills solen sig i hafvet släckt.
- ↑ Mördad af Jakob den Andre.
