Här Italienarns lömska blick;
Der Flandrarn, som med djupt förakt,
Såg Skottlands ofruktbara trakt.
I deras leder om hvarann
Stod Tysk, Fransos och Engelsman,
Som drogo Skottlands knappa sold,
Med trotsig afsmak, ej fördold.
De voro alla tappert folk,
Väl vandt att föra svärd och dolk;
I drabbning dristigt, oförskräckt,
I plundring tygellöst och fräckt,
Och, nu vid högtidsro och sång,
Befriadt ifrån tukt och tvång.
4.
Här talades om blodigt slag
Vid sjön Katrin förlidne dag.
I vredesmod man händren vred
Med ryslig smädelse och ed,
Fast mången sårad, sjuk kamrat,
I nästa rum, så syndigt prat
Odrägligt fann, så i sin nöd
Han bad till Gud om salig död.
Men ändtligt uppstod Johan Brent,
En Engelsman, från dalen Trent,
Som aldrig var försagd och blyg.
I fred en jägare i smyg,
I krig en stursk, orolig kar;
Men dock den tappraste han var
