Den här sidan har korrekturlästs
186
Och uti faran alltid först.
Han ännu icke släckt sin törst
Och knorrade att dagens fest
Blef bortskämd af obuden gäst
Och slutades i största hast,
Förutan spel och tärningskast.
“Friskt, Bröder!” skrek han, “än en gång
Vi dricka om, vid munter sång.”
5.
Soldatvisa[1].
Vår Pastor predikar att Petter och Pål
Förbannelser lagt uppå flaska och bål:
Att sorg och förtviflan städs följa på ruset
Och alla sju synderna ligga i kruset;
Men, Bröder, så länge det rymmes i vesten,
Vi oförskräckt dricka, och skratta åt presten.
Vår Pastor, som syndigt förbannade nyss
Att stjäla af flickan i tysthet en kyss.
Han sade att satan oss frestelsen skickar
Och Belzebub lurar i skönhetens blickar;
- ↑ Detta stycke torde förefalla något fritt; men om det jemnföres med Originalet, vågar Öfversättaren hoppas att, man blott i det afseendet skall finna öfversättningen fri, att han, för att mildra uttrycken, något afvikit från Originalet, hvilket han eljest troget sökt följa.
Öfversättaren.
