Men tron at ej qvinnan kan hysa den gästen!
Jag smeker min flicka, och skrattar åt presten.
Så Pastorn predikar, och kanske med skäl;
Han tionde tager, det veten J väl?
Af flaska och flicka han ock vill försöka
Att presternas timliga inkomst föröka.
Vi derföre dricka och älska, men resten
Som tionde gerna må lemnas åt presten.
6.
Men detta skrål blef hastigt allt
Vid postens anrop: “Werda? Halt!”
Och en soldat i dörren skrek:
“Nu få vi dans och harpolek;
Ty gamla Bertram kommer här
Med Bard och flicka, söt och kär.
”I rummet trädde straxt derpå
Den gamle Flandrarn, käck och grå,
Med lika gammal Bard, och följd.
Af Högländsk mö, i mantel höljd,
Och sänkande sin blyga blick
Vid hopens vilda tal och skick.
“Hvad nytt?” de skreko — “Jag blott vet
Att strid, så envis och så het,
Jag knappast sett i all min dar;
Från middagen jag fäktat har
Till sena qvälln; men hvem som vann
Jag på min själ ej säga kan.” —
